torsdag 7 februari 2013

6:e februari - genombrott :D :D :D *bilder*

Idag är dagen med det stora D:et! Idag var det då dags att visa vem som bestämmer! 

Började som vanligt m massage och lite stretchning, kollade igenom så det lilla såret på bakbenet inte var varmt, svullet eller gjorde ont. Jag palperade hoven, såret och kände igenom benet och stretchade noggrant det benet utan reaktion. !

Ut i samma hage som dagen innan, stänga bakom sig. På med grimskaftet runt halsen och longerlinan i halsen.
Sedan testade jag om hon fortfarande kom ihåg "kommandona" jag lärt henne sedan dag 1, samt så kollade jag av hennes energi nivå och hur pass "undergivn/dominant" humör hon hade.

Efter att ha gjort en allmän bedömning, tog jag ut henne på lång lina runt om mig. 

Hon som vid det laget börjat tro att hon hade lite mer makt, provade att dra iväg längs sidan av staketet. Jag lugnt la linan över ryggen och följde med. Hon bockade, studsade, stegrade och hade allmänt kul medan jag stod där och höll i linan och gav henne hela tiden ett fast tag så hon skulle känna att jag höll henne kvar och att oavsett vad hon gjorde så skulle jag hålla kvar linan.
Med det visade jag att det var lönlöst, jag kommer hålla kvar linan ändå.

När hon sedan drog åt andra hållet var det dags att visa att det är jag som sätter upp tempot.
Så jag drev på henne med lång lina som jag bara höll upp över marken, och hon fick springa först i ena varvet, sedan flyttade jag henne genom mina händer/linan enbart och hon fick springa åt andra hållet.
Där fick hon då springa runt, så fort jag märkte att hon försökte göra minsta "utbrott" el titta på något annat eller minsta lilla tapp i fokusen, så fick jag bara köra på henne, så hon skulle tänka framåt för det är jag, inte hon, som bestäme tempot.
Den som bestämmer tempot, är den som bestämmer i hiarkin i hagen. Endast hästen över en annan häst, driver på den.

Så jag testade att helt plötsligt bara stanna mitt i hagen när hon sprang som bäst och sa "prr". Hon stannar/tvärnitar omedelbart.

Jag vänder mig om och säger "stanna", samma kommando jag använt på stallgången. Hon står still. 

Jag går runt, plockar lite i snön och allmänt låtsas ignorera henne. Hon står kvar och fokusen är fortfarande helt kvar på mig.

Sedan med vänd rygg mot henne backar jag  mot henne och säger "backa" samma kommando jag använt på stallgången.
Hon backar.
Jag stannar. Hon stannar.

Jag sätter mig ner, ryggen fortfarande vän mot henne och gör samma tecken som jag gör när hon är "fri" att lämna stallgången och ska följa efter mig, och hon kommer till mig och nosar mig i nacken.
Jag ställer mig upp och ger henne lite godis som beröm.

Sedan säger jag stanna och går bort till hag grinden. Hon står kvar.

Jag öppnar grinden och vänder mig mot henne igen. Sedan gör jag samma tecken som jag alltid gör när hon ska komma mot mig och hon går. Ett par steg tills jag säger stanna. (jag använder alltså ingen lina alls här!)

Hon stannar. Jag gör samma tecken, hon kommer fram till mig. Väl vid mig, en sista gång, säger jag backa och hon backar.

DÅ berömmer jag henne MKT noggrant med kli på favorit stället, godis och massa klappar!!

Jag vann! Idag var jag ledaren, och det märks att det ger gott resultat!
Hon är mkt lugnare och litar mkt mer på mig efteråt, för det kom en mkt skramlande traktor förbi som hade rök som bolmade upp ovanför sig och som skramlade som FASIKEN, den var bara några meter från oss. Hon blev lite spänd och ställde sig bakom mig som för att jag skulle skydda henne mot den. Jag gick lugnt förbi och hon följde efter.

Jag sa även stanna mitt i allt. Hon stannar, jag låter hela linan löpa ut och visar sedan att hon ska komma mot mig.
Hon rycker till när traktorn vänder, men går ändå relativt lugnt mot mig, öronen följer mig och hennes fokus är ändå kvar på mig.

SEGER!!! :D



5:e februari - Longerade Loppan :)

Idag valde jag att fokusera på ledarskap. 
Jag masserade och stretchade ordentligt först så hon skulle vara redo för dagens utmaning ;)


Först ledde jag ut henne i en medelstor hage och stängde om mig.
Tillräckligt liten för att jag enkelt skulle kunna följa henne, men tillräckligt stor för att hon skulle kunna tro att hon var på "öppen mark". Alla häsarnaintagna, så det är bara jag och hon.

Jag har ju lärt mig att mkt av makten hon väljer att utöva kommer av hon "kontrollerar" tempot och det gör hon med kraft i huvudet.

Jag valde därför att börja med att göra henne någorlunda trött, enklare att "vinna" över en trött häst, detta genom att hon fick byta varv var femte varv runt mig, samt att vi började med att ha linan i grimman.

Varje gång hon fokuserade minsta på något annat än mig, gav jag ett litet ryck i linan och sa "ei" det ordet hon vet betyder att hon gör något fel. När hon gjorde rätt, berömde jag i den tonen jag märkt hon faktiskt lyssnar på :)

Till sist när jag märkte att fokusen låg på mig, tog jag grimskaftet jag hade i händerna och gjorde en "ring" runt halsen på henne. Däri satte jag linan. Varav detta då skulle vara att drar hon, har hon mkt mindre styrka, plus att jag kan enkelt lägga över linan över ryggen och hon byter varv, samt så lurar man henne in i en tro att hon har mer "makt".

Först förstod hon inte riktigt vad jag menade, så jag tränade in att ta i halsen betyder sakta, att jag stannar betyder att hon ska stanna etc.

När det gått in i huvudet gav jag mig för dagen, redo för det stora utmaningen imorgon då jag ska visa en gång för alla att människor toppar hästar med KUNSKAP och KLIPSKHET, INTE SMÄRTA!

Jag vill inte att hon ska lyda ett spö, eller för att hon tror det ska göra ont, utan helt enkelt för att det är jag som är "ledaren". Lyder hon spöet eller rädslan för smärtan... då är det faktiskt så enkelt som at SPÖET är LEDAREN, inte JAG. Och då kan jag lika gärna skita i allt!!

Så ser fram emot imorrn! ;D

måndag 4 februari 2013

Snöstorm :(

Idag var det snöstorm med tjockt täcke av snöande och vindar upp emo 10m/sek, så tog bara in Loppan och pysslade idag. Ingen i stallet verkade ha ridit idag, så vi alla tror jag kände oss lite lätt insöade.. från att ha varit torrt och fint till att allt var alldeles täckt i snö :/

Får hoppas det inte snöar och blåser lika hårt imorgon så jag kan longera henne och kanske rida lite :)

Inte mkt mer att skriva egentligen.. mer än att när jag tog in henne idag, hade revan hon hade sist på bakbenet (ovanför hoven) gått upp igen, så lite anti bakteriellt på och helosan. Inte svullen eller varm och hon haltade inte. 

söndag 3 februari 2013

Red Loppan på ängen idag **bilder**

Började med att jag kom till stallet och då min fot är sprutad m kortison, så tänkte jag att äntligen kunde jag rida lite dressyr m henne på ängen. Var tanken i alla fall.

Satte på henne all utrustning och hon stod och halvsov som alltid. Sen tog jag ut henne efter att ha bett folk i stallet hålla ett extra öga ute så jag inte var ensam.

Kom ut på ängen, Loppan var rätt lugn, så jag skrittade fram henne och sedan började vi lite lättare dressyr m tempoväxlingar i skritten och jag valde att sitta ner i traven då jag inte kunde stödja på foten riktigt.

Loppan skötte sig exemplariskt, vi red fram och tillbaka på ängen.

Sedan skulle vi skritta på halvlånga tyglar bort till andra sidan ängen (hade tänkt gå längs skogsbilsvägen hem istället på själva ängen)

Då helt plötsligt får hon för sig att tvärnita. Inga ljud någonstans, inga bilar, ingen vind, ingenting... Jag trycker lite med skänkeln, varav hon reser sig, tvärvänder på stället och sticker hemåt med mig.

Lagom innan stallet, TACK VARE DET BETTLÖSA TRÄNSET (som ligger över tränset m bett så jag har dubbeltyglar), får jag stopp på henne.

Då bockar hon på stället och kastar med huvudet, jag ryter i, hon struntar i mig, svårt att göra så mkt med en fot.  Så gott jag kan med en och en "halv" fot, trycker jag in hälarna i sidan på henne för att bryta hennes bockningar, då reser hon sig istället.
Sedan står hon blickstill, superspänd och blåser upp sig.

Jag tar tillfället att styra henne åt sidan (trodde jag iaf) varav hon reser sig igen.

Jag, lagom less på det hela vid det laget, hoppade av och fick henne att backa hela vägen ut på ängen och en bit på ängen, sedan leder jag henne bort till stället jag var på sist, varav hon får stanna, backa, gå framåt igen etc, tills jag känner att det är jag som bestämmer igen innan jag stannar.

Av gammal vana, väljer jag att kolla henne i munnen och inser då att hon lagt tungan över bettet.
Får då ta loss bettet och ta in det igen, sedan hoppar jag upp igen. Tack gode gud för bettlösa träns, hästen kan kontrollera ett bett, men kan aldrig kontrollera ett bettlöst... Så himla glad att det finns, ur säkerhetssynpunkt!!

Hon börjar trixa igen, kastar med huvudet och gör sig redo för att springa hem igen, varav jag tar i det bettlösa tränsets tyglar (tack gode gud för bettlöst!) och drar åt ordentligt med all kraft i vänstertygeln, varav hon hamnar in i en minivolt.
Jag använder den "lösa delen" utav tygeln för att snärta till över halsen en gång, och trycker  på henne och smackar på allt vad jag kan tills jag känner att hon lyssnar, då berömmer jag och låter henne gå ut över ängen igen.

Vi rider en liten bit och jag avslutar med en lugn trav där jag känner att hon arbetar som hon ska.

Så idag var en väldigt speciell dag. 
Men som folk måste förstå, detta gör INTE att jag tycker om henne mindre eller liknande!


2:a februari

Longerade Loppan. 
Hade ett lite längre pass idag där jag även tränade henne att böja sig i sidledes samt träna på lite dressyr rörelser från backen. 

KAllt och torrt  marken, så ingen galopp, men trav gick bra på underlaget. Tränade en del skänkelvikningar från backen, gå i sidledes samt att arbeta m rumpan för att det skulle bli lite "extra" arbete.

1:a februari

Masserade, pysslade och stretchade. Foten överansträngd efter gårdagens longering. 

inte mkt mer att skriva, Loppan står klockrent stilla på stallgången och har börjat förstå röstkommandon, vilket underlättar när man bara har en fot att stå på ^_^

31 januari

Longerade Loppan :) Loppan pigg och glad, men lite distraherad av det faktum att det började mörkna på när jag longerade. Jag kunde knappt stå på foten, men lite motion ska hon allt ha ändå! 

Inte mkt mer att skriva, hälsenan börjar gå åt rätt håll!