Red Loppan på ängen idag **bilder**

Började med att jag kom till stallet och då min fot är sprutad m kortison, så tänkte jag att äntligen kunde jag rida lite dressyr m henne på ängen. Var tanken i alla fall.

Satte på henne all utrustning och hon stod och halvsov som alltid. Sen tog jag ut henne efter att ha bett folk i stallet hålla ett extra öga ute så jag inte var ensam.

Kom ut på ängen, Loppan var rätt lugn, så jag skrittade fram henne och sedan började vi lite lättare dressyr m tempoväxlingar i skritten och jag valde att sitta ner i traven då jag inte kunde stödja på foten riktigt.

Loppan skötte sig exemplariskt, vi red fram och tillbaka på ängen.

Sedan skulle vi skritta på halvlånga tyglar bort till andra sidan ängen (hade tänkt gå längs skogsbilsvägen hem istället på själva ängen)

Då helt plötsligt får hon för sig att tvärnita. Inga ljud någonstans, inga bilar, ingen vind, ingenting... Jag trycker lite med skänkeln, varav hon reser sig, tvärvänder på stället och sticker hemåt med mig.

Lagom innan stallet, TACK VARE DET BETTLÖSA TRÄNSET (som ligger över tränset m bett så jag har dubbeltyglar), får jag stopp på henne.

Då bockar hon på stället och kastar med huvudet, jag ryter i, hon struntar i mig, svårt att göra så mkt med en fot.  Så gott jag kan med en och en "halv" fot, trycker jag in hälarna i sidan på henne för att bryta hennes bockningar, då reser hon sig istället.
Sedan står hon blickstill, superspänd och blåser upp sig.

Jag tar tillfället att styra henne åt sidan (trodde jag iaf) varav hon reser sig igen.

Jag, lagom less på det hela vid det laget, hoppade av och fick henne att backa hela vägen ut på ängen och en bit på ängen, sedan leder jag henne bort till stället jag var på sist, varav hon får stanna, backa, gå framåt igen etc, tills jag känner att det är jag som bestämmer igen innan jag stannar.

Av gammal vana, väljer jag att kolla henne i munnen och inser då att hon lagt tungan över bettet.
Får då ta loss bettet och ta in det igen, sedan hoppar jag upp igen. Tack gode gud för bettlösa träns, hästen kan kontrollera ett bett, men kan aldrig kontrollera ett bettlöst... Så himla glad att det finns, ur säkerhetssynpunkt!!

Hon börjar trixa igen, kastar med huvudet och gör sig redo för att springa hem igen, varav jag tar i det bettlösa tränsets tyglar (tack gode gud för bettlöst!) och drar åt ordentligt med all kraft i vänstertygeln, varav hon hamnar in i en minivolt.
Jag använder den "lösa delen" utav tygeln för att snärta till över halsen en gång, och trycker  på henne och smackar på allt vad jag kan tills jag känner att hon lyssnar, då berömmer jag och låter henne gå ut över ängen igen.

Vi rider en liten bit och jag avslutar med en lugn trav där jag känner att hon arbetar som hon ska.

Så idag var en väldigt speciell dag. 

Men som folk måste förstå, detta gör INTE att jag tycker om henne mindre eller liknande!